Jag tänker att jag börjar detta, mitt allra första inlägg år 2025, med att skriva grattis till mig själv som idag fyller 25 år för nionde gången, haha!🖤✌🏻

Jag började denna dag klockan 04:45, och en liten stund efter 05:00 begav jag mig iväg mot min älskade stensjö för första gången i år. Det var en fint dimmig och grå morgon, alltså en morgon helt i min smak. Jag började med en liten stund nere vid sjön, för att sedan vandra upp och ner till botten av fallet där jag stod och lyssnade på det höga bruset av det fallande vattnet en stund och sedan vandrade jag upp till toppen av fallet. Där uppe blev jag kvar en bra stund, satt och beundrade dimman, njöt av den kalla luften, kände efter och lät mig fyllas av... det där obeskrivliga som egentligen bara naturen kan fylla mig med, och så fotade jag naturligtvis en del med. På vägen hem körde jag förbi en grävling som låg död vid sidan av vägen, jag fick ont i hjärtat för det stackars djuret, och bestämde mig senare under dagen för att, med hjälp av bror (mer om henne sen) faktiskt åka tillbaka dit för att ta hand om grävlingen, som vi kallar Gösta, och just nu vilar han istället på en finare plats i skogen.🖤

Årets födelsdagspresenter till mig själv blev en tarotkortlek med kattmotiv och även en jätteflaska av mitt älsklingsbalsam (Maria Nilas Structure repair, den kostar röv men är så jäkla bra och har en ljuvlig doft av liksom laktris och örter, och jag älskar sönder det), jag kände att jag förtjänade det efter det långa året jag haft, plus att man ju faktiskt bara fyller 25 år för nionde gången en gång i livet, haha! 

Men iallafall, efter mitt lilla äfventyr väntade ett par timmars ''jobb'' (arbetsträning). Vid frukosten bjöd jag på cheesecake (att göra den blev för övrigt ett jäkla trauma då jag fick ett sammanbrott med vevvisp och smet över hela köket osv haha), mina arbetskamrater sjöng ett fint litet ''Ja må hon leva'' och jag fick oväntat bland annat ett asfint gammalt mosaikbord och en asnice volvoväska av ett par av dem, plus att jag faktiskt även fick öppna ett mycket fint inslaget litet paket osv, och jag känner mig mycket glad och tacksam.🖤

Lite snabbt på tal om arbetsträningen. Häromdagen kom min bäste arbetskamrat med en kanna innehållande en liten skogsmus som han hittat, och jag dog verkligen av lycka när jag fick ta över kannan med musen... jag tog med den till skogsbrynet där jag satte mig och försiktigt släppte ut den lille musen, han hade inte bråttom iväg utan lät mig beundra och ta ett femtiotal foton på honom innan han tillslut begav sig in i skogen, jag ropade ett ''tack!'' och att han skulle ha det bra efter honom när han sprang iväg. Jag kommer aldrig att glömma den fina lille musen. Det är verkligen såna där små grejer som får mig att känna att livet fan är värt att leva trots all skit och att jag faktiskt vill dö lite nästan hela tiden, haha!🐭🖤

Jag vet att jag i mitt senaste inlägg lämnade er med en jäkla ''grej''... alltså att jag just äntligen beslutat mig för att officiellt lämna relationen jag var i. Utan att liksom vilja vara elak mot någon så hade jag vetat länge att han inte var rätt för mig, bland annat för att vi var två alldeles för olika personer som kände, tyckte, tänkte och ville alldeles för olika och så vidare... just det känns lite viktigt för mig att faktiskt skriva rätt ut, trots att alla liksom redan vet om detta, men vi är inte samma typ av människa (!), och vi levde två helt olika och separata liv under typ alla de år vi bodde tillsammans, hur konstigt det än må låta. Det finns naturligtvis fler skäl till att jag valde att lämna, men det övriga tänker jag att jag håller privat, och jag tycker även att detta att vi helt enkelt var två alldeles för jäkla olika människor egentligen är skäl nog att lämna osv, så tänker jag att vi lämnar ämnet ''skäl att lämna relationen'' nu.

Men iallafall, att faktiskt ta beslutet och säga orden, att liksom inte ens veta vad fan som händer nu och att försöka börja om på nytt osv är inte så jäkla lätt trots att man vet att det är rätt beslut och att relationen är helt fel osv, särskilt inte om man som jag liksom inte har något ''nätverk'' (ingen familj att skriva om eller till, inga vänner att liksom bosätta mig hos med ungarna så länge osv), men det går, även om det kan krävas en del tid att samla kraft och mod att ta steget, att även inse att man kan be andra om hjälp osv (och om jag kan så kan du). Helt ensam står jag trots allt, och som jäkla tur är, inte har jag nu märkt, särskilt stödet av min nu föredetta svägerska (som jag från och med nu istället alltså kommer att kalla ''bror'' här, och alla framtida ''bror'' kommer att refera till henne och inte till någon annan, haha), min gamle vän C och även en person eller två från arbetsträningen har kommit att betyda mer än de anar i den här jäkla skitröran och jag känner mig så tacksam över dem alla, deras hjälp, närvaro och stöd, på olika sätt. Utan er hade det helt enkelt aldrig gått osv.🖤

För att liksom... ''välkomna mig själv tillbaka'', eller hur fan jag ska skriva, så var jag bland annat dagen innan utflytt osv iväg för att åter pierca min läpp (vertikal labret) och tunga, det är mina två gamla älsklingspiercingar som jag tyvärr tog bort när jag träffade min nu föredetta osv. När det var dags att pierca tungan visade det sig att mitt gamla hål faktiskt inte vuxit igen helt, vilket skulle komma att visa sig vara värre än alternativet då hon istället för att köra en kanyl genom tungan (vilket tar typ en sekund) använde någon slö jäkla krokjäkel som hon långsamt men hårt fick klämma igenom det gamla hålet, vilket var mycket smärtsamt, haha! Men det var gött ändå då tungan efteråt inte behövde läka på samma sätt utan var sig själv igen bara efter ett par dagar. Min vertikala labret hade vuxit igen ordentligt så den fick hon göra med kanyl osv. Nu har jag bara två piercingar till som jag vill ha tillbaka, allra helst igår, och när jag väl har dem med så kommer jag att ha fem stycken (vilket jag känner blir alldeles rätt för mig eftersom att jag ändå ''har en grej'' för ordet och siffran fem haha), men vilka piercingar det är som saknas får ni helt enkelt vänta med att få veta om tills jag har dem igen. 

Häromveckan var jag även iväg på en mycket efterlängtad tatueringstid (som jag fick fort tack vare bror). Det jag tatuerade var mina älsklingsrunor ᛒ ᚠ ᛃ ᛟ ᛉ på fingrarna, och gjorde samtidigt en enkel skräckhjälm på tummen som skydd mot dummisar och skurkar, haha! Runorna i sin helhet symboliserar för mig mitt... hittande och väckande av mig själv och mitt gamla (bättre) jag, den jag liksom inte kunnat vara på länge, länge av skäl jag inte kan formulera i ord här just nu. Att liksom lyckas dra upp sig själv ur det djupaste och mörkaste av hål (tro mig när jag skriver att jag varit nere i en mörk jäkla hål den senaste tiden, men mer om det vid ett senare tillfälle), och att börja tillåta sig själv att vara den man faktiskt är osv, är en jäkla grej det. Runornas egna betydelse kommer nedan att skrivas i ordningen från mitt lillfinger till pekfingret, haha!

Björkrunan (ᛒ) symboliserar björken och står bland annat för fruktsamhet, en god ny början och läkning osv. Jera (ᛃ) symboliserar bland annat framgång och fruktsamhet, hopp om frid och välstånd osv men framför allt egentligen skörd och konsekvenser av tidigare handlingar, alltså egentligen inte bara frid och lycka utan även konsekvens och straff om det är vad man gjort sig förtjänt av, att det man sår helt enkelt är vad man får skörda osv. Odal (ᛟ) symboliserar bland annat arv och förfäder, hem och tradition. För mig personligen är Odal en runa som även symboliserar att liksom äntligen lyckas hitta hem och tillhörighet osv. Algiz (ᛉ), också kallad älgrunan, symboliserar ett starkt skydd och säker tillflykt, men även möjligheter till lycka och tillväxt osv. Fehu (ᚠ), Frejas runa, symboliserar kvinnlig energi, framgång, tur, välstånd och skapande m.m. Och skräckhjälmen jag har på tummen är som skrivet där som skydd för dummisar och skurkar, alltså egentligen alla som inte gör eller vill mig genuint väl. Med skräckhjälmens lilla beskrivning skriven så kan jag ju passa på att skriva det att ingen, och jag menar ingen, som får mig att må dåligt på ett eller annat sätt är välkomna i mitt liv, och jag har på grund av detta klippt många jäkla band den senaste tiden (främst ''släktband''). Visst kan det kännas ledsamt att behöva göra, men samtidigt är det för mitt eget välmåendes skull och jag förtjänar så jäkla mycket bättre.

Men iallafall, sedan en helg i slutet av februari är detta alltså bara vårat, mitt och ungarnas, hem. Passande nog så var jag dagen innan själva flytten, på väg mot piercingstudion, med om mitt livs näst värsta cykelolycka (den där gången i backen när jag var liten vill jag inte ens skriva om, men ärren finns sannerligen kvar än, haha) och skadade mig faktiskt rätt så ordentligt. Höften och armbågen fick en fin svartgrön färg och jag hade jäkligt ont i hela huvudet och ryggen osv under flytten, men körde såklart på ändå för att få skit gjort osv, och utflytten avklarades på en halvdag. När jag sedan hade min första ensamma helg här råkade jag upptäcka Kajs låt Bara bada bastu och levde verkligen rövare när jag i min ensamhet försökte få ordning på kaoset som uppstod här under flytten osv. Hela helgen dansade jag okontrollerat och sjöng lungorna av mig samtidigt som jag höll igång non stop, jag kunde liksom inte ens stanna upp för att sova eller äta på hela jäkla helgen, vilket naturligtvis inte är särskilt hälsosamt, men jag fick sannerligen mycket gjort osv. Sedan dess har mitt sjungande av Bara bada bastu fortsatt, och jag kan ju skriva det att mina arbetskamrater onekligen älskar att aldrig någonsin kunna få den låten helt ur sina huvuden för att jag påminner dem om dess härliga melodi var och varannan minut, haha! Ett par andra betydande låtar som jag lyssnat mycket på nu den senaste tiden är The red clay strays - I'm still fine, Paloma Faith - Only love can hurt like this, Twisted sister - You're not alone, Dean Lewis - With you och även Pete och Timothées låt Yeet skrt, haha! 

Men ja, nu sitter vi iallafall här, ungarna och jag, i vår alldeles egna lägenhet, det är min födelsedag och när jag avslutat detta inlägg ska jag sätta mig vid det fina mosaikbordet på balkongen en stund före läggdags.🖤 Vi hörs när vi hörs.🖤

Bina 25 (33) år på toppen av fallet  Jag kommer aldrig att glömma dig min finaste lille vän