Jag tänker att en liten uppdatering om min nos är i sin ordning och att jag därför börjar där, och det här kommer bli dramatiskt, haha! Morgonen efter mitt senaste inlägg, alltså morgonen efter att jag piercat nosen igen, hade insidan av nosen svullnat så mycket att smycket liksom nästan börjat ''sjunka in'' i nosen... så det blev ju en jäkligt stressig morgon med samtal till piercaren och att ordna med bil osv och jag mådde riktigt jäkla dåligt där en stund. Jag fick iallafall en tid lite senare under dagen och i väntan på den tiden blev det lite häng med den där godaste av vänner där inne i stora stygga staden, vi besökte en secondhandbutik och tittade naturligtvis på lite Mumingrejer osv och sedan följde han med till studion som stöd (men fick snällt vänta utanför operationsrummet haha). Piercaren satte mig iallafall genast i stolen för att byta ut smycket till ett längre, och det var ju minst skrivet en traumatiserande upplevelse, haha! Det gjorde obeskrivligt jäkla ont när hon, med en tång på insidan och en på utsidan greppade det alldeles för korta smycket och skruvade loss kulan (som för övrigt åkte rätt ner mellan tuttarna på mig och försvann där någonstans haha). När hon väl fick ut staven vände hon sig om direkt för att plocka upp den nya staven och kulan och då känner jag att... vad fan är det för ljummet som forsar ner över munnen på mig? och jag drar handen över munnen, tittar på den, ser att hela min hand är täckt av blod och jag får ur mig ett lite försiktigt ''du, hehe, jag blöder visst lite här...'' och hon vänder sig om, verkar genuint lite chockad över mängden blod, jag får papper att hålla mot nosen och sedan sätter hon i det nya smycket och då slutar det blöda helt (och därefter följde en hel del rengöring osv innan jag tacksamt kunde lämna studion med den där godaste av vänner och min väldigt aj-iga och upprörda nos haha). Efteråt gottade vi till det med lite max (jag åt lökringar och sötpotatispommes med en vaniljshake till) innan vi körde tillbaka hitåt och jag tvingade honom att titta på en Beck, haha! Vi var för övrigt iväg till stora stygga staden, fast i andra ärenden, idag med och då passade vi naturligtvis på att titta in i ett par secondhandbutiker och titta på Mumin osv sådär som vi alltid gör, och jag råkade för övrigt hitta en asfin liten ringblomma där mitt i asregniga Borås och den fick faktiskt följa med hem.🖤

Men just det, det var ju nosen jag skulle skriva om... ja, nu är alltså nosdramat ett antal dagar sedan, den mår mycket bättre nu och jag kan faktiskt se en del av staven för att den inte längre är uppäten av svullanden haha... jag börjar fundera lite på om det är jag som är för envis med ''jag ska ha en näsring för att det är jag och där med jäkla basta'' eller om det är min nosjäkel som är lite för dramatisk... den reflektionen lär ju aldrig bli mer än just en reflektion, men min näsring är en del av mig och den ska i och där med basta och så äre mät osv haha...

Och må bättre-projektet skulle jag ju skriva om ikväll. Jag tycker att det är lite jobbigt att skriva om för allting är genuint... både och. Eller alltså, det går asmycket bättre med mitt mående egentligen, och jag jobbar genuint på det, men det är ju inte så enkelt som att bara... göra en grej och sen må asbra, eller att sluta med en annan grej och sedan känna en direkt lättnad i hela systemet osv, det är ju som skrivet... ett projekt, och det tar tid. Grejen är ju tyvärr även den att situationer som genuint är skit, och som är helt utom min kontroll, händer med de allra jämnaste av mellanrum och det är ju... ja, eftersom att det är utom min kontroll så finns det liksom ingenting jag själv kan ''göra åt saken''. Jag kan inte styra över vad andra människor eller diverse situationer gör, men jag måste ju fortfarande hantera det som händer, försöka acceptera det jag vet att jag inte kan förändra, lära mig vad jag behöver göra med mig själv för att inte tappa det när situationerna bara avlöser varandra osv. Och samtidigt då, helt bortsett och utanför just allt det här, fortsätta med mitt må bättre-projekt.

Men bättre, jo, bättre blir det ändå. Jag har fortsatt reflektera över vad som gör vad med mig och vad som får mig att känna vad osv, jag har fortsatt anpassa, säga ''nej tack'' till eller bara ''ta bort'' det som får mig att må dåligt eller bara stressar sönder mig, jag gör mer av det som faktiskt får mig att känna mig grundad, lugn och reglerad och lägger även mer fokus på det som faktiskt gör mig glad och det som faktiskt får mig att brinna sådär fint, allting lite pö om pö. 

En grej, som jag ju skrev om i mitt senaste inlägg, som jag arbetat mycket på den senaste tiden är ju det där med aptiten och det går stadigt framåt (med undantag för ett par dåliga dagar då och då men sådant är livet osv), den senaste tiden har jag även äntligen börjat komma igång med min kroppsviktsträning (efter covid, njursten och operation följt av ''neuroborrelios'' som ju sedan visade sig vara... ja, min hjärna och mitt nervsystem som formligen skrek ifrån efter för lång tid med en försummad adhd- och autistisk utmattning, dysreglering och överstimulering osv) med och det känns på riktigt asbra.

Jag har som skrivet även tagit tag i så jäkla mycket grejer här hemma den senaste tiden... jag har bland annat borrat upp två asfina vägghyllor som bara stått lutade mot väggen och dammat alldeles för länge, jag har fått en fin sålänge-ordning i bokhyllan (tanken är ju att den ska bytas ut och att jag ska ordna med en hel bokhyllevägg i framtiden men det kan ta ett tag tills jag tar tag i det så det känns ändå viktigt med sålänge-ordning haha), jag har nästan målat färdigt vardagsrummet i den där asfina varmgula färgen, jag har målat köket i samma färg (det gjorde jag i helgen och jäklar vad fint det blev), jag har börjat rensa och göra ordning i andra sovrummet och jag har även varit lite kreativ och bland annat gjort massor av tavlor och sågat huvudet av min Quill-figur (som var en asfin peeble från den där godaste av vänner men som i sin helhet tyvärr var alldeles för stor, bara huvudet däremot är hur fint som helst haha). 

Den här... må bättre-grejen är ju egentligen väldigt mycket mer än bara ''gör mer av det här'', ''sluta med det där'' eller ''ta tag i den där bokhögen som bara stått och stört dig längre än du tänker erkänna'' osv, ''projektet'', att göra vad jag kan för att må bättre, innebär även att jag måste göra vissa saker, eller ta vissa beslut, som jag egentligen inte vill. Jag har bland annat fått ta ett asjobbigt ''relationsbeslut'' som jag känner är... ja men brutalt jäkla asjobbigt och gör ont på riktigt, men tyvärr ändå var det som behövdes för tillfället. Jag vill inte gå in på allt för mycket detaljer här men jag kan ju skriva att det är förjäkligt när kemin, känslorna och den där löjligt starka ''åh det här är min jäkla person, pusselbit och tvillingssjäl-känslan'' genuint är ömsesidig men ''situationen'' av ett eller annat skäl ändå är fel. Jag tänker att... ja, just nu får det vara som jag har beslutat att det skall vara och att vi får se sen, om den så att skriva ''felaktiga situationen'' löser sig (vilket inte ligger på mig) så vet jag att det kan bli hur jäkla asfint som helst och om den inte gör det så vet jag att... ja, då var det helt enkelt inte för mig även om allt kändes sådär genuint asbra och fint som bara rätt person kan kännas. Det kommer att ordna sig allting, oavsett.🖤

Och när jag ändå skriver om beslut som dessa så kan jag ju även skriva att jag för tillfället känner mig alltmer kluven över min nuvarande sysselsättning (och ett par av de där ''måsten för att få livet att fungera i den neurotypiska världen som inte är skapad för personer som mig-måstena'') då det den senaste tiden varit alldeles för mycket med sådant som genuint inte går för mig av olika skäl. Jag känner lite att... hm, hur ska jag uttrycka det här... alltså, jag är liksom redan på min gräns och ''har så det räcker'', och när det sedan hela tiden uppstår situationer, som för övrigt går under ''det här är inte mitt fel och den här situationen står utanför min kontroll''-kategorin, osv, som liksom genuint får mig att må väldigt mycket sämre osv, så är det liksom inte hållbart alls. Det är liksom inte meningen, eller ens lite OK, att en person när hon kommer hem från arbete, skola eller sysselsättning ska känna ens något som närmar sig ''... jag är inte skapad för den här världen och vill inte vara kvar''... fast ändå är det något som tyvärr är väldigt verkligt för många personer. Jag känner det iallafall som att jag är delad på två, som att en del av mig känner att ''Nej, jag klarar inte av just det här, kan inte fortsätta såhär och behöver göra något annat'' och som att den andra delen av mig känner att ''.. fast jag vill ju faktiskt nästan det här, och om jag bara fortsätter och försöker lite till så kanske det blir bättre?'' och att båda dessa delar av mig, eller snarare båda dessa möjliga vägar, har sina för- och nackdelar. Men jag vet inte just nu, jag behöver reflektera vidare på det här ett tag. Det enda jag vet är ju det där att... det här, alltså situationerna som liksom ändå gör mig väldigt illa, genuint inte är mitt fel, och att det väl egentligen svarar astydligt på frågan ''... om jag bara fortsätter och försöker lite till så kanske det blir bättre?''.

På tal om att må bättre osv så måste jag bara, lite snabbt, få skriva lite om Vuk (rhipsalis pilocarpa). Han har fått sin allra första nya lilla gren sedan jag räddade honom från en säker död på tippen i april och jag är obeskrivligt jäkla asglad över att han äntligen visar att han verkar trivas här ändå. Jag har älskat honom sedan första dagen och han har genuint blivit en av mina älsklingsväxter, och nu har han gått och blivit stor osv, min lilla Vuk haha!😍🖤

Jag har för övrigt just fått hem en ny bok som jag tänkte börja läsa lite innan godnatt sen, AuDHD - How to survive (and thrive) as an adult with autism and adhd, och jag har jäkligt höga förhoppningar på den. Nu tycker jag ju egentligen inte om ordet ''specialintresse'' för att jag tycker att det liksom är för... ''svagt'', och brukar personligen tänka på det mer som ''det här är en grej jag brinner sönder för, det här är en grej som engagerar mig och väcker något starkt i mig och det här kan jag lägga hutlösa timmar på att göra eller lära mig mer om utan att få nog osv'', ungefär, men vi kör med ''specialintresse'' för enkelhetens skull. Men iallafall, grejen är alltså den att kunskap om adhd och autism faktiskt är ett av mina sk. ''specialintressen'', det här att läsa på och lära mig mer om allt som har med diagnoserna att göra. Jag har alltid varit väldigt intresserad av att lära mig mer om människan, varför hon fungerar som hon gör och psykologi osv, och så är det fortfarande (det är alltså i grunden bredare än bara adhd och autism även om jag av naturliga skäl brinner lite mer för just det haha)... jag tror ju att det intresset började för att jag ju tidigt började få de där starka känslorna av att... ''jag är inte samma som dem'', ''varför är de så... inte som jag?'', ''vad är det för fel på mig?'' och ''jag hör genuint inte hemma i den här världen'' osv, och det var ju lite på grund av det ''intresset'' som jag senare började läsa på om neuropsykiatriska diagnoser och jäkligt fort kände att ''... oj, jäklar, vänta lite nu...'' och ett tag därefter blev jag ju officiellt diagnostiserad med båda diagnoserna (och efter utredningen kom man fram till att mina tidigare diagnoser faktiskt var fel och att det var adhd och autism, och psykisk ohälsa till följd av det osv, som var... förklaringen, sedan finns där ju barndomstrauman osv som ju bidragit till den psykiska ohälsan på olika sätt men det är en historia för en annan kväll det haha). Men iallafall, det jag ville ha skrivet innan jag råkade skriva lite för mycket om annat var egentligen bara att jag är jäkligt taggad på att läsa boken för att jag brinner för ämnet, för att jag hoppas på att lära mig någonting nytt som kanske till och med kan komma att hjälpa mig på något sätt och för att jag tycker att det har skrivits alldeles för få jäkla böcker som handlar om vuxna med både adhd och autism (tillägger att jag faktiskt har lyckats hitta ett par till som handlar om både och som jag tänker att jag måste läsa, studera och bedöma, haha, men en bok i taget osv haha). Jag tänker att jag med allra största sannolikhet skriver ihop en liten recension om just den här boken om ett par dagar så tar vi resten av adhd- och autismbokhögen sen haha... allt gott osv sålänge.🖤

En fin ringblomma i det mycket grå och regninga Borås idag 
En liten smygtitt på mitt mjuka varmgula kök 
Min finaste Vuk i badrummet