Nu var det ett tag sedan jag skrev senast, igen, så det här inlägget lär vara lite all over the place, igen. Det är kvällen för min födelsedag, och efter att ha suttit och skrivit för hand i min skrivbok i en fin stund så tänkte jag att jag skulle uppdatera även här. Jag är så glad över att jag äntligen börjat skriva på riktigt igen. Jag har längtat och planerat detta så jäkla länge, men det har varit en sån där grej att jag inte kan börja vilket datum som helst osv, plus att jag måste ha precis samma skrivbok som jag alltid haft och de växer liksom inte på träd, plus att jag likt mina inlägg här gärna klistrar in ett litet litet foto eller två här och där även när jag skriver för hand (och måste då alltså framkalla dessa små foton osv innan) så därför har jag väntat till ikväll (allt detta egentligen pga ''magiskt tänkande'' och ''just right-känslan'' osv haha, jag kommer att skriva mer om det vid ett senare tillfälle, det är i vilket fall som helst inte så konstigt som det kanske låter haha).

Jag fyllde iallafall 34 år idag och det har jag firat genom att börja köra igång vårstädningen här hemma (och jag blev färdig med badrummet och garderoberna), jag har även njutit av vårvinterljuset som lyst upp mitt hem, kört fina morgonträningen (kroppsviktsträning med under midjan-fokus och avslutningsvis ett par stretchövningar), spikmattat en liten stund, gottat med brie och frukt till lunch och tittat på när Emil Hansius reagerar på Love is blind osv, haha! Jag hejjar hårt på Lars-Erik, Fabian och Ibrahim (fast jag tyvärr redan vet hur det slutar då jag inte orkat vänta in Emils reaktionsvideos och därför tjuvtittat på hela säsongen haha). Men på tal om vårvinterljuset som har lyst upp mitt hem idag så måste jag bara skriva att jäklar, vad jag är glad över att det äntligen är ljust om morgnarna igen, som jag har längtat efter morgonljus (och kvällsljus, sol och plusgrader (dock inget över 20°c tack på förhand) och regn osv).🖤

Nu råkar det ju vara så att jag räknar allt jag köper till mig själv under mars månad som födelsedagspresenter till mig själv, så, av mig själv har jag i födelsedagspresent fått bland annat en turkos muminkopp med Sniff och katt, en asfin trasmatta till köket, en kruka och ett par krukväxter, ett par mycket fina pins och tygmärken, en till Fjällräven-ryggsäck, ett jättefint muminpåslakan (som är i bebisstorlek så jag använder den som örngott till en större kudde istället), böckerna Hans Arnold Veckans chock, The autistic's guide to self-discovery av Sol Smith, Välkommen till Mumindalen och You're overwatering it! av The bearded plantaholic (Jonny Balchandani) och även Hayao Miyazakis filmer Det levande slottet och Min granne Totoro (och även Den blomstertid nu kommer, Dödligt vapen 1-4, Lorax, Prinsessan och grodan och The best of me m.fl).😇🖤 Av den där godaste av vänner fick jag ett mycket fint och stort Bauer-troll.🖤

Åh, det här, nästa grej jag ska skriva om, är så jäkla stort (för mig haha). Jag firar inte bara ett antal år i livet idag utan firar även 28 hela dagar utan Monster eller Månsken (eller annan energidryck), och det, mina kära läsare, är sannerligen obeskrivligt jäkla fint jobbat av mig. Energidrycker av olika slag har varit ett ordentligt beroende för mig i många herrans år (jag tror att jag började med powerking 2011ish, därefter följde Nocco (mest persika), sedan Celsius (bara cola och citron lime), sedan Latitude 65 (först Naturen och sedan Månsken) och sedan Monster (vr46), och jag brukade dricka allra minst 2-3 men oftast minst 5-7 burkar per dag (vilket alltså oftast blev ungefär 1120mg koffein per dag), och det känns helt sinnessjukt att ens tänka på nu. Det kändes förvisso sinnessjukt redan då, och varenda dag bannade jag mig själv över att jag inte bara slutade, jag ville sluta men kunde verkligen inte, sedan försökte jag dra ner på dem, det gick inte, sedan försökte jag sluta tvärt på förbestämda datum och det kunde fungera i typ ett dygn innan jag gav upp, började igen och fortsatte banna mig själv osv. Det var ett jäkla helvetti, det var vad det var.

Men plötsligt, den 28 februari i år, så slutade jag faktiskt på riktigt, och det kändes inte särskilt jobbigt (förutom första gångerna jag åkte kollektivt därefter, att sitta på en buss eller ett tåg utan en burk var väldigt svårt till en början). Men iallafall, att jag lyckades just den här gången har lite olika orsaker. Främst berodde det faktiskt på att jag liksom redan mådde obeskrivligt dåligt av olika skäl (don't get me started, men tro mig när jag skriver att livet är för jäkla hårt) och jag kände att... alltså, det kommer inte göra mig någonting att även må dåligt över att sluta med detta nu för det (alltså det jag känner osv) kan inte bli värre än vad det är, så det är lika bra att bara köra. En annan bidragande orsak var att jag, på en sån där ''måste-grej'' jag skriver om ibland (ett möte) i bara farten råkade tacka ja till en kopp kaffe och kände att det där var inte så äckligt som jag tyckte mig minnas och därför kunde planera att ersätta energidryckerna med kaffe (köpte en kaffebryggare, mitt gamla älsklingskaffe, diskade ur en gammal burk som jag köpte secondhand för ett tag sedan, fyllde den med kaffe och köpte mjölk osv haha). En tredje bidragade faktor, eller snarare en grej som gjort att det hela känts bättre i mig, är att den där godaste av vänner ''validerat'' att jag lyckats osv, och även (ett antal dagar efter att jag slutat) fick mig att lova att jag inte skulle dricka energidricka igen, vilket jag kände mig självsäker nog att göra (jag var dock väldigt tydlig med att säga ...''som livet ser ut nu, eller till och med om diverse situationer blir lite värre osv, men det finns vissa situationer som kan göra att jag börjar igen, men risken är minimal'' haha). Här känns det väldigt viktigt att tillägga att jag inte slutade för att jag lovade honom att sluta (den där  ''jag lovar någon att sluta och sen måste jag göra det för att jag inte vill bryta ett löfte till den här personen-grejen'' fungerar väldigt sällan) utan det var snarare en... jag har redan slutat, jag känner mig självsäker, jag känner mig asduktig och älskar mig själv för att äntligen har lyckats sluta, jag mår mycket bättre nu, jag känner mig självsäker i detta, att du validerar mig och uttrycker stolthet över detta är verkligen fint och på grund av allt detta så känner jag mig bekväm med att lova detta-grej. Men som skrivet, jag känner att jag ändå måste vara realtistisk, risken att jag börjar igen finns där liksom, även om den som skrivet är asminimal. Fast samtidigt känner jag att jag fan kan svära på att det aldrig kommer hända igen, jag känner mig orimligt jäkla duktig och stolt över mig själv som har lyckats med det här, haha... jag dricker iallafall nu lyckligt egentligen bara vatten, saft, juice och kaffe, och har alltså nu gått ifrån att dagligen dra i mig närmare 1120mg koffein per dag nu endast ungefär 225-300mg per dag (detta är ungefär 3 koppar av mitt kaffe och den sista koppen för dagen dricker jag senast runt 12:30), men ett antal dagar har det faktiskt bara blivit att jag har druckit en kopp kaffe på morgonen och stannat där... vilken jäkla grej alltså.🖤

Ni får ursäkta om jag stannar lite väl länge vid ämnet koffein, men, jag måste skriva lite om en annan grej relaterat till detta som känns jäkligt fin i mig, och det är att jag under de här 28 dagarna med bara kaffe genuint har känt att... vänta nu, min kropp och jag behöver nog inte det här på samma sätt längre, och i dagarna har jag faktiskt, utan att liksom ta ett ''nu slutar jag dricka kaffe-beslut'' försiktigt liksom lekt lite med detta och hoppat över kaffet en dag här och där, detta utan att dö och det känns helt... alltså, även om jag ju velat sluta helt med koffein nästan så länge jag kan minnas så har det ändå aldrig liksom känts möjligt eller realtistiskt, men nu? Jo, jag tror fan att jag kan det här, snart. När jag ''leker'' med detta och hoppar över kaffet så kör jag istället med varm svartvinbärssaft i koppen, vilket för mig genuint känns banbrytande och genialiskt, förutom att det verkligen är asgött så känner jag att det verkligen ändå ger mig de där mentala bitarna man annars får av kaffe (''ritualen'' vid frukost och lunch, ''mys-grejen'', ingen saknad eller tomhetskänsla på grund av att kaffet är borta för att den goda och varma saften finns där istället osv), och även det, mina kära läsare, är helt obeskrivligt, för att inte tala om hur lovande det känns. Vem vet, i nästa inlägg kanske jag skriver att jag ''äntligen firar (?) dagar helt utan koffein och (?)''.🖤

Häromveckan bestämde jag mig för att designa en liten skylt att sätta upp vid ytterdörren här hemma, och det var ett mycket kul projekt att pilla med. Tanken slog mig när en försäljare av något slag knackade på här en kväll... grejen är den att när det knackar på här hemma triggar det alltid igång ett asdramatiskt händelseförlopp där min kropp och mitt nervsystem går in i ''akut överlevnads-läge'' (fight, flight or freeze) där jag antingen tyst som en liten mus gömmer mig under ett bord eller bara inte vågar röra mig ur fläcken på en kvart samtidigt som min puls är högre än lovligt är... och sådan har jag varit så länge jag kan minnas, haha... och allt som oftast fnissar jag för övrigt hjärtligt åt mig själv när detta händer för att jag ju förstår att min reaktion är lite orimlig och jäkligt komisk (och för att jag ju ''känner mycket'' och att ''det händer'' mycket i kroppen med adrenalin osv), haha! Samtidigt är det på jäkla allvar och därför blev jag alltså när den där jäkla försäljaren knackade på dörren inspirerad att skapa denna skylt. Grejen är att jag, eller mitt tidigare jag, om jag öppnat dörren, alltid har varit för jäkla trevlig, haha... jag kan inte bara öppna dörren och säga ''Nej tack.'' till en försäljare eller ''Jag är tyvärr mitt i något här...'' till någon annan osv utan dras alltid med i ett långt jäkla samtal om vad det nu än är människan vill samtidigt som jag i mitt huvud genuint skriker i panik och så är alltid människor så jäkla småpratglada och det tar mer än lovligt lång tid innan jag äntligen blir lämnad i fred igen. Med det skrivet så vill jag även skriva att jag allt som oftast, även om jag är sådär för jäkla trevlig osv, alltid liksom genuint försöker avrunda med typ ''... jag var ju mitt i något här så nu måste jag fortsätta med det...'' eller ''Det var jättekul att höra men jag är lite stressad för jag ska ju iväg här om en stund så...'' (och alla andra möjliga liknande kommentarer) men människor har en tendens att liksom svara på detta med typ ett: ''Hehe ojdå ursäkta att jag störde mitt i (?), klart du ska fortsätta med det...'' eller ''Just det tåget går ju om en kvart så det är klart att du måste byta om innan du beger dig iväg'' osv men så bara fortsätter, och fortsätter och fortsätter de småprata tills mitt nervsystem och min själ dör, haha! 

Sedan ett bra tag tillbaka öppnar jag därför inte under några omständigheter min dörrjäkel om jag inte väntar besök, om vem det nu än är inte har hört av sig innan så nej, nej, nej, haha... och även om jag aldrig har hört talas om någon annan som på riktigt sätter upp en liknande låt mig jäkla vara-skylt så känner jag verkligen att det inte är så konstigt att inte vilja att någon kommer förbi från ingenstans, jag känner att hemmet liksom ska vara en ''fri- och återhämtningszon'' från resten av världen, människor och andras förvätningar osv. 

Texten på skylten lyder ungefär såhär: 
''FÖR OPLANERADE BESÖKARE ÄR INGEN HEMMA,
DETTA HUSHÅLL KRÄVER FÖRBOKNING 
och GOD FRAMFÖRHÅLLNING,
OVÄNTADE GÄSTER UTLÖSER RITUALISERAD OSYNLIGHET
och LÄMNAS ÅT EXISTENTIELL EFTERTANKE.'' 

För att vara riktigt jäkla tydlig så ville jag även tillägga någonting i stil med att: ''... och tro bara för denna skyltens skull inte att jag är här inne, gömmer mig och är tyst som en liten mus, även om ni exempelvis hör ljud som indikerar att någon är hemma osv, jag kan lika gärna inte vara hemma på riktigt ändå och då hjälper det inte att envisas med att knacka på dörren, tack på förhand!'', men det hade blivit väl långt känner jag, haha... jag lekte även med tanken på att lägga till någonting i stil med: "förbokning eller förgänglighet", "den som knackar utan förvarning knackar förgäves", "oväntade besökare antas vara på fel adress" eller som den där godaste av vänner så fint föreslog "njurar stjäls och ben bleks" (njur-referensen kommer jag att förklara vid ett senare tillfälle, och benblekningsgrejen är ju rimlig för att jag ju faktiskt har blekt ett antal ben här haha...😇🖤), men kände att det kanske hade kunnat bli lite mycket det med, haha! Min förhoppning är att skylten ska ''tas på allvar'' och att ingen oväntad besökare någonsin ska knacka på igen, men den är naturligtvis även menad att vara lite komisk, så... allvarlig men komisk. Än så länge har den faktiskt verkat fungera, och jag har även fått ett par förstående och uppmuntrande kommentarer om den, haha! I de finaste av scenarion så backar gemene oväntade besökare långsamt iväg med ett litet leende på läpparna istället för att knacka på och skickar senare ett sms istället, haha!😇🤘🏻

Annars sedan senast så har jag faktiskt varit rätt så jäkla sjuk, det är fortfarande oklart vad det faktiskt är som pågår men jag har iallafall en stabil kontakt med vården och ska på CT-röntgen osv om ett litet tag och förhoppningsvis hitta felet (så jag återkommer osv haha). Det här även blivit en hel del Adventure time, yatzy och ett par äfventyr i stora stygga staden med den där godaste av vänner. Jag har även varit duktig och rensat min garderob ordentligt och det resulterade i en hel säck skräp och en hel säck skänkes. Min lille Epipremnum pinnatum albo variegata-stickling Christoffer har äntligen börjat ge mig ett nytt löv efter månader där jag besviket tänkt att han bara var ett zombielöv (dvs ett löv som liksom bildar rötter och kan leva hur länge som helst men som aldrig kan ge nya löv) men han var visst bara en aslångsam dramaqueen, så det är jag obeskrivligt glad över.🖤 

Men det var nog allt för ikväll faktiskt, nu ska jag köra hudvårdsrutin och börja göra mig redo för sängen, nattens Creepypodden-avsnitt blir Skenet kan bedra. Allt gott sålänge.🖤 


''Kära skrivbok...'' haha

''För oplanerade besökare är ingen hemma osv...'', ramen behöver bytas ut till en mer vädertålig sådan men jag känner att den här duger för nu haha
Vitaminer osv