Det är lördagen den 25 oktober, klockan är långt efter läggdags, det är äntligen höst-höst, och nu tänkte jag skriva ett ordentligt inlägg. Då jag ju har inte skrivit sedan min födelsedag så kommer detta att bli ett långt och tumultarat inlägg med mängder av ''för övrigt'' osv, känn er förvarnade osv.🤘🏻

Jag började denna dag en liten stund efter 05, och körde nästan direkt min morgonträning (kroppsviktsträning, idag med fokus på ben och röv, och jag kommer inte att kunna gå imorgon vid den här tiden haha) med Electric callboys låt Pump it på repeat i öronen. Tanken var att jag, när jag  fräschade till mig osv efter träningen, äntligen skulle få sätta i min näsring igen efter veckor av lidande, men det kan ha råkat bli så att jag gjorde det redan en stund efter 00 inatt, för då var det ju ändå den 25 oktober osv tänkte jag, haha! Jag fick ju tyvärr ta ut min näsring på grund av infektion för ett litet tag sedan och sörjde den väldigt starkt då jag verkligen älskade sönder den, och efter att ha låtit infektionen läka osv och sedan for jag fort iväg till en studio och piercade näsan igen. Det har varit obeskrivligt svårt att inte ta ut den där jäkla läkestaven och sätta i ringen förrän idag, varenda eviga dag har jag fått bråka med mig själv lite om saken, men jag lyckades ändå vänta och känner mig stolt över mig själv, haha... men vissa dagar har fan det här kliandet i fingrarna och rivandet i hela kroppen efter näsringen dödat mig lite, haha! Jag tänker då och då att jag på riktigt dör lite av diverse grejer (som får mig att känna väldigt mycket, både gott och kollrigt, eller melankoliskt och mörkt osv), och jag vet verkligen inte hur jag ska beskriva vad fan jag menar med det, men jag menar det, och jag tror, som jag läste i en bok för ett tag sedan, att ''Den som dör innan han dör dör inte när han dör'', vilket skulle innebära att jag, som bland annat faktiskt var död en liten stund när jag bara var barnet (mitt hjärta stannade och jag fick defiblireras osv), inte kan dö-dö, men att jag kan dö utan att dö, om ni förstår hur jag menar, vilket jag förstår om ni inte gör, haha! Men det känns iallafall asfint i mig att äntligen ha i min älskade näsring igen.🖤

Sedan begav jag mig iallafall till skogs för en fin morgonstund i den friska och kalla höstluften.🖤 Åh, ni anar inte hur fint det kändes och hur mycket jag har saknat naturen. Då jag råkat utveckla någon form av asgrov fobi för älgloppor så har jag faktiskt bestämt och jämmerligt hållit mig borta ifrån skogen sedan sensommaren (typ mitten av augusti), så denna morgon var min första stund i skogen på en allt för bra jäkla stund... och nu kommer jag ännu mer bestämt inte att befinna mig i skogen alls förrän i december eller vid tillfällen då skogen är täckt av frost, för jo, jag blev naturligtvis överfallen av en jäkla älgloppa även denna morgon, haha! Men, det skulle kunna vara så att jag på vägen hemåt ''råkade'' hitta skelettdelar av en mård, som kanske heter Göran (för att vi först trodde att han var en iller, så... ja, ni som vet vet haha), som fick följa med hem för att tas väl om hand osv, och det känner jag liksom ändå helt och hållet stryker över situationen med den där jäkla älgloppan.😇

Väl hemma igen åt jag en asgod frukost (fem knäckebröd med avokado och salt + keso med pistagenötter + lite vatten och vitaminer osv till det), därefter följde en varm dusch innan jag faktiskt kurade ner mig under täcket och sov gott en stund till. Den godaste av vänner kom sedan hit och väckte mig för en stund av fint häng och film, och sedan han sa hejdå förut har jag varvat bråk, jobb och pill med det här (bloggen alltså) med tvätt hela dagen. Den här dagen har varit asfin.🖤

På tal om min asgoda frukost så måste jag skriva om en grej som jag är så jäkla glad över. Jag har äntligen (!) lyckats sätta ihop ett matschema som är både rimligt, och faktiskt, ganska varierat, haha! Jag brukar ju annars liksom fastna för en matgrej eller maträtt och liksom hålla mig till det tills jag tröttnar och hittar något nytt, men har nu under ett ganska bra tag inte haft någon aptit alls och haft jäkligt svårt att liksom hitta något som går ner, vilket bland annat har resulterat i både dåligt med energi, en oönskad liten viktnedgång och ångest över att inte lyckas fastna vid något osv. Men nu har jag alltså äntligen fått tillbaka aptiten och även kommit fram till ett par bra matgrejer som faktiskt går ner, så i dagsläget består min kost i huvudsak av salmiakmandlar och oliver (frukost), linsgryta med ris (lunch) och nudlar med grönsaker (kvällsmat) till vardags, utöver det så gottar jag gärna med avokadoknäcke och keso med pistagenötter när jag får tillfälle (och jag skapar med nöje tillfälle för särskilt avokadoknäcke varenda dag haha).🖤🥑 Och, tänker man kaloriöverskott (som jag ju är ute efter just nu), riktigt fin näring och proteiner osv så ser det här jäkligt lovande ut ändå. Sedan blir det också vatten och vitaminer varje dag plus att jag försöker få i mig en shot äppelcidervinäger ett par fem dagar i veckan. 

Eftersom att det om ett par dagar ändå är ett helt halvår sedan jag skrev senast så är väl en liten uppdatering om lite av vad jag har haft för mig osv i sin ordning. Jag får väl börja med att skriva att de senaste månaderna (tänk våren, sommaren och hela hösten haha) på grund av en jäkla massa olika skäl faktiskt har varit riktigt jäkla jobbiga och tunga. Kortfattat så har jag varit vad jag inte kan beskriva som annat än... hm, utbränd och överstimulerad på ett helt jäkla obeskrivligt sätt, stundvis har jag liksom genuint känt att jag inte har förmågan att leva, hur dramatiskt det än råkar låta. Jag har också varit, eller är, ofattbart jäkla hjärtekrossad just nu. Men med det skrivet så känns det också viktigt att tillägga att det kommer att ordna sig, att jag ''kunnat ta det'' och att det har blivit bättre, även om jag känner att jag fortfarande har en del jobb att göra innan det blir bättre-bättre. Jag är trots allt en person som vet att jag har förmågan att göra allting bättre och att jag kan lösa det allra mesta, allt går att lösa bara man vill. Jag vet också att jag har förmågan att lära mig att acceptera det jag inte kan påverka alls, och jag är också en jäkel på att, om det behövs, helt enkelt... ''ta bort'' det som gör mig illa som jag inte har förmågan att göra bättre eller inte kan acceptera, och allt som på ett eller annat sätt sårat eller tyngt ner mig osv detta år har ordnats (alt. kommer mycket snart att ordnas) med på ett av dessa sätt. Och där med basta.

Men jag har iallafall verkligen försökt ta väl hand om mig själv. Jag har tränat när jag kunnat (det har tyvärr varit en hel del förkylningar och även en stund av råsjuka med Covid i ett par veckor osv och jag är ju en person som verkligen vurmar för att inte träna när man är fysiskt sjuk så då blir det bestämd men jämmerlig vila för mig haha). Jag har också sett till att verkligen få i mig mat även när det tagit emot så in i räva, och jag har faktiskt börjat dricka vatten (och faktiskt till och med lyckats drabbas av ''vattenförgiftning'' vid ett tillfälle haha). Jag har även bilat och äfventyrat en hel del med bror (hon har verkligen funnits och stöttat vid alla jäkla ''situationer'' osv som varit jobbiga och jag vet inte vad jag hade gjort utan henne haha) och det har även blivit en hel del fint häng, Adventure time och Pestens tid, och skogsutflykter osv med den där godaste av vänner (som jag inte heller hade klarat mig utan i allt detta, eller i livet, alls).🖤

Jag har försökt ta det lugnt och slappna av när jag kunnat, och jag har upptäckt, och blivit lite frälst, av spikkudden och spikmattan. Jag har lite försiktigt börjat läsa igen efter månader av att helt enkelt inte kunnat, just nu läser jag Women who run with the wolves (det kan vara en av de mest inspirerande böckerna jag läst och jag kommer att skriva mer om den när jag läst ut den) och efter den väntar Samuli Paulaharjus Hågkomster från nordliga nejder, och jag längtar verkligen sönder... den har stått med på min inköpnings- och önskelista i flera år, och för ett litet tag sedan råkade jag, med hjälp av den där godaste av vänner, äntligen (!) få händerna på den.🖤 Jag har för övrigt också hittat mitt första väldigt tydliga vita hårstrå (det har onekligen varit ett påfrestande år haha), vilket jag för övrigt är bekväm med osv, jag tycker att naturligt är fint. :) Just det, jag har också blivit flyttad till en särskild kö för NPF-utredning, och det, mina kära vänner, var sannerligen på tiden, och jag är både råglad och asorolig över detta, men det kommer att ordna sig det med, och jag kommer att skriva mer om detta vid ett senare tillfälle.

Min midsommar blev naturligtvis asfin. Vid gryningen var jag vid stensjön och hade min fina stund där, och vid lunch var bror förbi för häng och midsommarlunch. Närmare kvällen begav jag mig iväg till en alldeles magisk skog, som jag bara råkade hitta med en den där godaste av vänner en grå och lite småregning söndag ett par veckor innan. Där det först blev en otroligt fin promenad i midsommarkvällen tillsammans med honom och sedan blev jag lämnad ensam för att fortsätta min midsommarritual, och jag vågar nog skriva att det här verkligen blev den finaste jäkla midsommaren jag någonsin varit med om.🖤 Det här årets midsommarskrud bestod av en fin svart korsettopp med en långkjol med släp som jag faktiskt sytt själv (för hand och med en lite sådär side quest-ig energi för att min symaskin bråkade och för att jag inte hade tålamod att laga den osv haha). Vissa detaljer på kjolen skulle onekligen kunna vara bättre men jag känner mig ändå mycket nöjd med resultatet, eller... jag älskar sönder hela midsommarskurden faktiskt, den känns verkligen som mig på något sätt.🖤 Jag tänker för övrigt att jag, om jag skulle råka gifta mig någon gång i framtiden, skulle vilja ha någonting liknande på mig (fast inte sytt för hand och i side quest-hets och energi osv haha). Men iallafall, tillbaka till den där skogen, jag älskar verkligen den och är övertygad om att den är magisk. Jag har naturligtvis varit i samma skog vid ett antal tillfällen, både före och efter midsommar, och både ensam och med han som jag hittade skogen med. När jag var där ensam för att rekognosera lite inför midsommar så träffade jag på en rådjursmamma med en liten bebis som snällt lät mig fota dem en liten stund innan jag tackade för mig och stillsamt backade iväg för att inte skrämma dem.🖤


En annan grej som på samma sätt som målandet osv har hjälpt mig under svårare stunder den senaste tiden är mina, i skrivande stund 37, krukväxter. Älsklingskrukväxterna är just nu mina alocasior Kolgrim av Isfolket (black velvet), Dominic Lind av Isfolket (dragon scale), Astrid och Halkatla (skelettsköldar) och Astarot (red secret), och även fjädersparrisen Apollyon, kaktusen Kol Simon och salvian Marco.🖤 För att inte tala om de senaste tillskotten i min lilla krukväxtfamilj, gullrankan (eller epipremnum pinnatum albo variegata) Christoffer, gullrankan (n'joy) Bendikte Lind av Isfolket och silverrankan Marit i Svelten.🖤 Just nu är de bara nyligen planterade sticklingar, men jag är obeskrivligt taggad på dem och planerar att hänga upp dem i ampelkrukor i sovrummet om ett tag, och det kommer bli så jäkla fint, men först ska de få bo i badrummet tills de ''tagit sig'' och börjat växa till sig lite. För övrigt så river det lite i min märkliga själ över detta att det är 37 krukväxter och inte exempelvis 35, 40 eller 45, men det här att jag känner att jag har fel antal krukväxter lär lösa sig själv i framtiden då det råkar vara så att jag ju hade dödat för exempelvis en black velvet pink vareigata eller en dragon scale albo variegata, men det får bli en en vacker dag-grej då de, ursäkta uttrycket, kostar röv. Jag vill också väldigt gärna ha en pepparmyntspelargon och en milk confetti pilspektsranka igen (vila i frid gamla Sol av Isfolket och Dominic Lind av Isfolket haha)... jag behöver också verkligen skaffa mig fler djurvänliga växter så att jag kan ha fler på exempelvis fönsterbrädan osv istället för att bara ställen som är mer otillgängliga för ungarna. Kan man ha för många krukväxter? Nej. Svaret är nej. Mitt enda problem är att jag fortfarande namnger alla mina krukväxter (utom två, och en av dem är Astrid, som fått sitt namn efter en gräsand som jag connectade med i somras haha) efter karaktärer i Sagan om Isfolket, trots att karaktärerna i böckerna är många så vill man ju inte ta vilket namn som helst, exempelvis en karaktär som man inte tycker om, så det blir ju ett litet bläddra igenom böckerna och familjeträdet-projekt varenda gång en ny krukväxt hittar hem, haha! Mitt andra enda problem är också att jag blir genuint ledsen när någon av dem råkar dö osv, vilket ju tyvärr faktiskt händer då och då (jag har fortfarande inte kommit över exempelvis ovan nämnda Sol, som dog under den tidiga våren 2022 och Dominic, som dog i början av denna sommar haha💔). 

På tal om mina älskade krukväxter så var här kaos för ett par veckor sedan... håll i er osv för nu kommer det drama här, haha! Så, jag var inne i en liten hyperfokus på krukväxter-period, som jag hamnar i ibland (jag tar hand om och älskar mina krukväxter varenda dag men ibland ska det omplanteras, pillas, tas sticklingar och forskas och lekas med kokosfiber, perlit och sphagnummossa osv på orimliga nivåer och under oräkneliga timmar osv), och en sådan period var jag alltså i häromveckan. Jag råkar då, ve och jäkla as-fasa, hitta både ett par trips och spinnkvalster! Det var verkligen ingen stor invasion, men jag hittade ändå ett par fem stycken utspridda på ett antal krukväxter och kände bara att... hur i hela räva ska jag orka med det här nu? Och samtidigt som jag under halva den följande natten planerade hur jag skulle bekämpa detta och rädda mina krukväxter så tänkte jag mycket på Captain Trips och ''This is the way the world ends, this is the way the world ends, this is the way the world ends, not with a bang but a whimper'', vilket jag kände passade alldeles utmärkt med min krukväxtpest-situation, haha! Captain Trips är alltså vad Stephen King kallar pesten i Pestens tid, och filmen börjar med citatet av T.S Eliot. 

Och jo, jag är väl medveten om att man bör isolera nya krukväxter osv innan man ställer den på sin plats, och jag brukar vara jäkligt noga med att kolla skick, rengöra och omplantera direkt osv, men är man utbränd och överstimulerad osv så blir det jäkligt lätt att man tänker ''Äh, den ser fin ut, jag tar tag i det på söndag'', vid ett par tillfällen med ett par krukväxter, och sen står man plötsligt där med Captain Trips (och lite av alla möjliga jäkla bladlöss) i var och varannan krukväxt. Men iallafall. Jag flyttade in nästan alla mina 37 krukväxter till badrummet och började med att köra en ordentlig rengöring av blad och stjälkar med en blanding av alkohol, såpa och vatten, vilket jag på riktigt var igång med i 7 timmar utan paus, haha! Sedan fick de (och en alldeles för stor hylla som jag trängde in där bara för deras skull haha) stå kvar där inne för behandling (rengöring med mitt alkohol- och såpavatten med jämna mellanrum), isolering och sjukstuga i närmare tre-fyra långa, långa veckor, haha! 

Sedan, den första helgen i oktober började jag, pö om pö, köra en anal och omsorgsfull, men hänsynslös och något rabiat omplantering av varenda krukväxt. Jag duschade av blad, stjälkar och rötter med vatten och sprayade ner dem med alkohol- och såpavatten ordentligt, och sedan bar jag in dem till köket där jag planterade om dem i indivudella blandningar av kokosfiber, sphagnummossa, jord och perlit osv (mina alocasior och gullrankor fick lite fiskbollar, alltså fluval stratum, med i sina blandningar med, bortskämda jäklar haha), och sedan fick varenda krukväxt åter ställas på sin plats. Tanken är att lägga till lite alkohol- och såpavatten i krukväxtsvårdsrutinen (typ en gång i månaden), och även vara jäkligt noga med att kontrollera och isolera nya krukväxter osv, och skulle det ändå hända igen så är det ingen katastrof, jag känner att jag ändå skötte det här bra... det har liksom, trots att det varit mycket frustrerande och utmattande vissa dagar (och att jag vid ett flertal tillfällen genuint funderat på att unna mig att råka tappa det lite och kasta ut varenda krukväxt jag har genom balkongen haha), även nästan varit ett par lite kul och spännande veckor här med kampen mot Captain trips osv, haha! 

Men tillbaka till att greja och göra hemmet till hemma osv. Grävligen Gösta, som jag ju skrev om i mitt senaste inlägg, har jag tagit väl hand om och hans kranium hänger just nu inramad ovanför min spegel i sovrummet, och jag har sedan dess även tagit hand om bland annat en bofink, en ekorre, en mullvad, en mård, en nötskrika och två skogsödlor m.m., men det och dem tänker jag att jag får skriva mer om det vid ett senare tillfälle. I skrivande stund skulle jag, om jag fick gissa lite vilt, skriva att jag har ungefär 750 stenar här hemma, älsklingsstenarna är på olika ställen i sovrummet och resterande (som jag också håller mycket kära haha) är utspridda i små högar osv här hemma, haha! De senaste veckorna har jag för övrigt kört livets största rensning här och gjort mig av med otroligt mycket grejer jag inte behöver (än så länge främst böcker och porslin osv), mycket har skänkts till den lokala secondhandbutiken och en del har körts till återvinningen, och har på vägen lyckats börja få ordning även i garderober och skåp osv vilket känns otroligt skönt även om jag är en bra bit ifrån färdig. 

Sedan senast har jag naturligtvis även fyndat en hel del secondhand, och jag måste börja med att skriva om att jag, för i räva osv, äntligen har hittat mina drömmars skinnjackor, och de är otroliga båda två. Och alltså jag ber om ursäkt (eller nej det gör jag nog inte ändå för det här är asfint och stort för mig haha) men detta om mina drömmars skinnjackor kan komma att bli jäkligt långt. Jag har haft ett antal skinnjackor genom åren, när jag var 11-13 år hade jag en lång jäkel som jag älskade (trots att den var alldeles för stor för lilla mig) och sedan har jag haft ett antal standardskinnjackor som jag tyckt om osv men som aldrig varit helt rätt (de kanske har haft för långa armar, för lång rygg, någon konstig detalj som inte känts rätt för mig, materialet kanske har känts äckligt, ingen lång skinnkappa jag hittat har någonsin känts rätt eller kunnat mäta sig med den jag hade som liten osv haha) så jag har liksom alltid, eller sedan jag blev av med den långa skinnjackan, önskat att jag skulle råka hitta den där, eller snarare de där två, skinnjackorna som kändes helt rätt... vilket alltså är jäkligt svårt när man är en kort och liten men liksom ''välformad'' (i form alltså) person som också råkar vara kräsen och bara vilja ha saker som känns rätt osv, haha! Men, häromveckan råkade jag göra det, jag hittade en otrolig jäkla standard(fake)skinnjacka, och ni anar inte hur jäkla glad och tacksam jag känner mig över det. Åh, alltså jag älskar den verkligen.🖤 Förutom att den sitter som att den var figursydd efter min kropp (den är i perfekt längd i kroppen, lite kortare eller liksom ''croppad'', armarna är i helt rätt längd och den sitter som en smäck osv) så känns även materialet bekvämt (tro mig när jag skriver att jag har problem med en hel del material, haha), den har en liten liten detalj som jag stör mig lite lite på, men jag älskar ändå sönder helheten med den och känner att jag kan bortse från den detaljen (och kanske syr jag på något fint tygmärke över just den detaljen i framtiden haha). Jag har naturligtvis satt på ett antal mig passande pins på jackan (''ew, people'', ''forever collecting dead things'', ''living dead girl'', ''morbid'', ''rizz 'em with the 'tism'', ''stay weird'', ''svartkonstnär'', ''trust me I'm a doctor'' och ''undead'' m.fl haha).🖤

Bara ett par dagar senare bara råkade jag hitta en asfin och enastående lång jäkla skinnkappa (eller egentligen var det faktiskt den där godaste av vänner som hittade den åt mig, men ändå, haha) och när jag testade den och kände vikten av den så dog jag lite av lycka, och där framför spegeln utbrast jag ett kollrigt: ''Jag kan flyga igen!'', haha!🖤 Med det menar jag alltså att jag liksom kan ha händerna i fickorna och flaxa igen, precis som när jag var liten, haha! Kappan var inte riktigt i det finaste av skick och behöver lite kärlek, det går dock fint att använda den som den är men att ge den kärleken den förtjänar står nu högt på att göra-listan.🖤 Jag kommer inte att sätta några pins eller liknande på kappan utan låta den vara som den är, och naturligtvis ta väl hand om den. Den är av äkta skinn, vilket ju egentligen är något som jag är starkt emot och inte vill supporta på något sätt osv, men då den ändå är gammal och köpt secondhand så känner jag att det ändå är OK (precis som med mina Dr. Martens osv). Jag ser på det som något jag liksom kommer att ta väl hand om och verkligen, verkligen uppskatta, och även att ingenting är köpt nytillverkat och att jag därför inte bidrar eller stödjer den insdustrin osv.

Att jag råkat hitta mina drömmars skinnjackor just nu kommer ju för övrigt att bli ett problem nu när vinterhalvåret stundar och jag verkligen inte vill använda någon annan jacka, haha... men äh, det löser jag med varmare kläder under, handskar och alldeles för stora halsdukar osv. Sedan finns det ju faktiskt fördelar med att frysa lite ordentligt ibland, som att det ökar mängden brunt fett i kroppen, vilket har en hel del hälsofördelar, haha! Men, på tal om jackor och kyla osv så hittade jag faktiskt en, enligt mig, asfin och varm men alldeles för stor varseljacka med volvo-logga i vintras, och den älskar jag också sönder och har använt en hel jäkla del (se midsommarfotot närmare slutet av inlägget haha).🤘🏻

Jag har även secondhandat bland annat en asfin byrå (som jag är mitt i att måla om till mörkgrå) och spegel till hallen, två mindre teak-bokhyllor till vardagsrummet (varav den ena nu mera är en filmhylla, och den andra är till för böcker jag inte har plats för i bokhyllebokhyllan just nu haha), ett antal asfina och olika ''tanttallrikar'' (älsklingstallrikarna just nu är mina större Anna och Karelia, som båda är Arabia, min djupa Ocean av Duka, mina djupa Viking-skålar av Rörstrand, två blå medicinalväxter av Gustavsberg, och även mitt avlånga Astrid-fat av Turi design m.fl.), en asfin isländsk lava-vas (och har hittat ett par till som jag verkligen vill ha och hoppas ska råka dyka upp på rätt plats vid rätt tillfälle osv) och även en asfin finsk vas i grönt glas. Jag har också fyndat en hel del asfina gamla ramar, ett par fina krukor och naturligtvis alldeles för många böcker (bland andra Boken om vinäger, Coraline and other stories, Din skogshandbok, Jättens dotter, Kvinna i dimmornas land, Kärlekens huskurer och ett antal intressanta äldre psykiatri- och psykologiböcker osv). På tal om böcker så har jag också fått en hel hög med asfina böcker av den där godaste av vänner, och det är bland andra Den förskräckliga apan och Sommardåd av Stephen King, Kalevala, Nimhs hemlighet, Stenar i färg och Vår kropp i folktron, av honom har jag för övrigt och för i räva osv också fått bland annat en asfin liten tealfärgad utter och Vuk på vhs, haha!🖤 Omslaget är nu fint inramat över filmhyllan (och själva vhs:n står i min lilla vhs-hög), och på tal om inramade filmomslag så har jag också ramat in bland annat omslagen till båda The stand och även Ghostship och har dem bredvid Vuk över filmhyllan, och så har jag även bland annat gjort ett par egna filmkollage (ur filmer med scener som betyder något för mig) och satt i ramarna över tv-bänken. Tanken är att de fem ramarna ska bytas ut till ''antika'' och mer robusta ramar (men då gäller det ju också att hitta fem stycken likadana och det är inte så jäkla lätt haha) en vacker dag osv. 

Men det var nog allt för denna gång, nu ska jag göra mig redo för sängen (hudvårdsrutin, ta hand om min näsa som är lite arg efter att jag satte i ringen och fläta en liten trollfläta osv) och därefter kurar jag ner mig i sängen med ungarna, tittar på Guardians of the galaxy vol. 3 (och kanske Spider-man: No way home) och rensar tårkanalerna lite innan jag vänder mig om för att sova gott tills jag vaknar av mig själv (eller blir väckt av ungarna) imorgon. Jag lovar att inte vänta i ett halvår innan jag skriver nästa inlägg haha... ha en fortsatt finfin höst så länge.🖤

En fin höststund vid stensjön

Älsklingsbebisarna Christoffer, Dominic Lind av Isfolket och Benedikte Lind av Isfolket