Jag hade egentligen bestämt mig för att skriva mitt nästa inlägg den 21 december, då är det vintersolstånd och precis ett halvår sedan jag skrev mitt senaste inlägg, och då hade jag tänkt uppdatera ordentligt om det senaste halvåret osv, men det är både Zekes och Millssons 14-årsdag idag och jag känner att... de två är värda att skriva lite om.🖤

Zeke fick ju somna in den 29 april (på vår 13-årsdag tillsammans), och att liksom fortsätta kämpa på och leva vidare efter honom har känts otroligt tomt, och jag ''förundras'' fortfarande ibland över att jorden bara fortsätter snurra och över att folk bara kör trots att världens finaste och godhjärtade jäkla hund och själ inte längre finns här.💔 Men jag fortsätter, hur fel och tomt det än känns.

Förra onsdagen, den 11 december 2024, fick även min gammeltant Milly somna in.💔 Hon hade cancer (ett antal juvertumörer) och jag hade egentligen bokat ett tid för henne att somna in i början av januari, jag önskade så att få fira en sista jul med henne här och att få ha henne hos mig bara lite till, men sedan blev hon fort sämre och det blev tydligt för mig att jag inte kunde vänta längre, att jag för hennes skull var tvungen att boka om och att jag liksom inte ens kunde vänta bara lite till hur mycket jag än ville det. Åh, min lilla, lilla tjej... nu kommer du aldrig, aldrig mer att ha ont, nu gör det istället så ont i mig att jag tror att jag går sönder.💔

Hur mycket jag än önskar henne, och de andra, tillbaka till mig så känner jag mig ändå tacksam över att jag liksom visste vad som komma skulle och att jag därför kunde göra det fint för henne och oss under hennes sista dagar här. Kvällen innan gosade ungarna och jag i soffan ända in i småtimmarna, tittade på Heretic och Krampus, åt lite gott och bara var tillsammans, och under kvällen tände jag alla ljus i juleljusstaken för henne.🖤 På morgonen tittade vi på svenska Vuk och gosade tillsammans innan det plötsligt var dags att dra iväg.💔

Jag har aldrig vetat Millssons födelsedatum, men brukar ju säga att hon och Zeke föddes på samma dag eftersom att de var i samma ålder och för att jag skaffade dem nästan samtidigt (Milly i mars 2011 och Zeke i april 2011)... enligt denna min tanke att de två var tvillingar så skulle de alltså fyllt 14 år idag, men nu är de båda istället borta.💔 Jag bävar inför att fira denna första jul utan de båda här, men har iallafall ordnat så att de tillsammans med de andra hänger i julgranen.🖤 

Nu finns inte en enda av mina första kvar... under många, många år så var det bara vi fem - Zeke, Smoggy, Ziggy, Milly och jag - mot världen, och vilket fint liv vi levde tillsammans ändå. Jag älskar alla mina ungar lika mycket, men det känns så konstigt att tänka på att jag ''fortfarande'', eller snarare igen, har fyra ungar, men att liksom inte en enda av ''originalen'' finns kvar.🖤

Min enda tröst är som alltid ungarna som är kvar, och även att jag vet att de andra mår bättre nu, var de än är, och även vetskapen om att de väntar på mig och att vi alla kommer att ses och vara tillsammans igen sen.🖤 Men jag saknar dig så gammeltanten, det känns så ensamt i soffan utan dig intill och jag tänker på dig varje dag. Mamma älskar dig mer än allt, alltid.🖤

En allra sista julemyskväll med Millsson 

Millsson och Zeke i julgranen 
... ''Kommer snart, älskar er, var snälla nu!''