Jag känner mig så glad och tacksam över att hösten äntligen, äntligen, äntligen är här på riktigt. Och jag känner mig så jäkla taggad på höstmys - gråväder, regn och rusk, mörkare tider, te med ingefära och honung i hutlösa mängder, guldmjölk, pajbakning, massor skräckfilms- och tvmys med ungarna, bokmys med Sagan om Isfolket osv - samtidigt som jag är mycket taggad på att helt enkelt "fortsätta" (frodas, bli bättre, leva livet, ta hand om mig själv, ungar och hem, äta gott och hälsosamt, lägga tid på min egen hälsa och mitt eget välmående med fysisk aktivitet, god och hälsosam mat, lugn och ro och vila, planering inför jul osv).🌧️🖤✌🏻 

Och, något av det allra finaste och roligaste med hösten, är ju min höststädning, som jag aldrig tycks blir färdig med i år (jag tror seriöst inte att jag kommer att hinna bli färdig innan det är dags för jul- och vinterstädningen haha), detta på grund av personliga förhinder, och även på grund av den lilla damen Norpan Villemo Olsén - även kallad ''Köttbullen''.🤍🧡🖤 Hon är en liten tjej på 20 veckor, född den 7 juni i år (så nu har vi tre juni-ungar som fyller år med bara ett par dagars mellanrum haha), och hon är mycket fin och alldeles underbar liten djävulsunge, som bott här hemma sedan mitten av september (alltså sedan början av hösten, enligt mig då). Lite kort förklarat så ''råkade det bara hända'' då svägerskan ringde upp mig från ett kalas och sa typ: ''Du det finns en liten katt här som behöver ett nytt hem...'' och jag åkte genast dit för att kolla läget, ''klickade'' med den lilla katten direkt och fick med mig henne hem. Allt har gått hur bra som helst här hemma trots att det var oplanerat, och hon passar alldeles utmärkt in i vår lilla familj. Den här lilla tjejen känns redan som en ''naturlig del av syskonskaran'' och det känns liksom som att hon alltid varit här. Namnet Norpan kommer för övrigt ifrån den gamla tecknade serien Dr. Snuggles, där Norpan är en ostälskande mus som är mycket busig och som mycket ofta ställer till problem. Andranamnet Villemo kommer ifrån Sagan om Isfolket (precis som för Skrållan som heter Silje i andranamn). Hon är för övrigt min allra första calico (eller sköldpaddsfärgade katt med tabbydetaljer + vitt haha) och jag älskar att hon till utseendet är lik både Morot (med sina orangea fläckar och även den otroliga mjukheten i pälsen) och Millson (med sina brunsvarta tabby delar), och att hon på andra vis påminner mig om ett par av de som inte finns med mig mer - samtidigt som hon verkligen har sitt egna utseende och är sin egna lilla person. Hon är nu en otroligt gosig, social och tillgiven liten dam - samtidigt som hon är en riktig liten djävulsunge som är obeskrivligt full i fan och helt utan kännedom och respekt för gränser osv, haha! Men hon lär och reder sig fort ändå tycker jag, och när man är liten katt får man faktiskt vara lite kaotiskt, det vore liksom konstigt annars, haha!

Det var allt för detta inlägg, ha en fin höst allesammans!🖤

En sovande Norpan är en mysig Norpan