Sagt upp mig från DBT:n
Den senaste tiden har jag verkligen känt att jag behöver lite tid för återhämtning. Jag har känt att verkligen hela jag är helt slut. Men jag har inte riktigt ''fått'' eller haft någon tid för detta, och jag har bara känt mig mer och mer slut för varje dag (så otroligt trött, utmattad, migrän, käk och nackspärr, mycket oro osv). Jag har försökt skriva om detta i flera dagar nu, men varje gång jag sätter mig här så tar det bara stopp. Så idag kör jag bara, så får det bli som det blir.
I måndags bestämde jag mig för att sluta med DBT:n. Jag gick dit på morgonen, pratade med min kontaktperson och sen fick jag säga hejdå till gruppen. Det känns inte som ett ''misslyckande'' eller så, utan det var liksom ett bra beslut för mig just nu, för jag orkar inte. Nu på efterhand känner jag mig både väldigt lättad och lite nedstämd. DBT är ju en väldigt bra och lärorik grej. Jag har iallafall fått med mig allt material hem, plus tips på ett par böcker att läsa och dokumentärer som jag ska titta på. Jag vill bara vara ett tag nu, bara ta hand om mig själv och ungarna.
Natten till fredag började det snöa här. Morot och Hugins första snö! Morot, som såg de stora flingorna falla från fönstret, blev alldeles till sig. Han gjorde såna där klick-ljud som katter gör när de ser fåglar utanför fönstret och försökte fånga dem, haha! Så söt. På tal om ''första-grejer'' så lyfte Hugin på benet när vi var ute och kissade förut för allra första gången, haha!
Jag har haft filmen Iron Will på repeat här varje kväll nu under några kvällar. Alltså jag ääälskar verkligen den här filmen, den är så jävla fin! Hundarna, känslorna, kampviljan, miljön och naturen.😍 Guuud vad mycket den här filmen får mig att känna, haha! Och jo, jag gråter till slutet, varje gång.😭 Men det var allt för nu, vi hörs när vi hörs.🖤
I måndags bestämde jag mig för att sluta med DBT:n. Jag gick dit på morgonen, pratade med min kontaktperson och sen fick jag säga hejdå till gruppen. Det känns inte som ett ''misslyckande'' eller så, utan det var liksom ett bra beslut för mig just nu, för jag orkar inte. Nu på efterhand känner jag mig både väldigt lättad och lite nedstämd. DBT är ju en väldigt bra och lärorik grej. Jag har iallafall fått med mig allt material hem, plus tips på ett par böcker att läsa och dokumentärer som jag ska titta på. Jag vill bara vara ett tag nu, bara ta hand om mig själv och ungarna.
Det jag känner att jag måste fokusera på mest just nu är att vara i nuet, och faktiskt försöka njuta av det jag har ändå. Det andra jag måste tänka på är mina alternativ. Jag kan börja jobba, jobba, jobba, för att nå mina drömmar (bli skuldfri så att jag kan flytta till en stuga i skogen, ta huslån osv), men samtidigt förlora tid och ork, alltså inte ha så mycket fritid och ork att göra saker när jag väl är hemma. Eller så kan jag jobba deltid och spendera mer tid hemma, men då går ju allt det där andra så jäkla långsamt. Vilket alternativ som helst är dock bättre än just nu, för just nu står allting bara stilla.
Smoggy, min älskade gammelman, mår inte så bra, och han har lite långsamt blivit sämre de senaste dagarna. Och jag vet innerst inne vad som är rätt, han ska inte behöva må dåligt. Jag tror att det är så att... ja, kanske är det så att han behöver få vara tillsammans med Ziggsson igen, det har trots allt alltid varit de två, det känns som att de två tillsammans alltid har funnits med mig. Jag hoppas liksom hela tiden att han ska må bra igen, jag önskar att det här bara är en "scare" och att han blir sig själv imorgon igen, men han är väldigt gammal, och jag har haft det här på känn i ett ganska bra tag.
Natten till fredag började det snöa här. Morot och Hugins första snö! Morot, som såg de stora flingorna falla från fönstret, blev alldeles till sig. Han gjorde såna där klick-ljud som katter gör när de ser fåglar utanför fönstret och försökte fånga dem, haha! Så söt. På tal om ''första-grejer'' så lyfte Hugin på benet när vi var ute och kissade förut för allra första gången, haha!
Jag har haft filmen Iron Will på repeat här varje kväll nu under några kvällar. Alltså jag ääälskar verkligen den här filmen, den är så jävla fin! Hundarna, känslorna, kampviljan, miljön och naturen.😍 Guuud vad mycket den här filmen får mig att känna, haha! Och jo, jag gråter till slutet, varje gång.😭 Men det var allt för nu, vi hörs när vi hörs.🖤
"Jag ger mig själv, jätte goda råd, som jag nästan aldrig lyder, därför är det nästan alltid något som går snett. Tänk efter, är ett mycket praktiskt råd, men att vänta känns för tråkigt, och jag rusar på, för det känns alltid lätt."
Morotens första möte med julgranen
En myskväll med Hugin och Iron Will
