Jag började denna fina grå söndag redan en stund före 04, och efter att ha tagit hand om ungarna och fräschat till mig lite körde jag till min sjö för att ta ett litet dopp och bara vara där en stund, vilket kändes asfint.🖤 På vägen hem såg jag en fin räv springa från ena sidan av vägen, jag älskar ju verkligen sönder rävar och har som en av mina allra största drömmar här i livet att få se en räv, eller kanske till och med ett par rävungar, på relativt nära håll och få ta ett par foton med kameran, men även små rävglimtar som den jag fick den här morgonen gör mig riktigt glad.🖤 Jag körde även förbi ett par asfina kor och dog lite av hur fin en av kalvarna var, så där stannade jag faktiskt till för att fota och säga hej till de fina små liven.🖤 Och nej, orden ''asfint'' och ''fint'' kan inte användas för mycket, ingen mening kan heller innehålla för många ''osv'', kommatecken eller vara för lång, för här är det faktiskt jag som bestämmer och jag skriver som jag känner att jag pratar och där med basta osv haha...

Väl hemma igen tog jag det bara lugnt med ungarna en stund och råkade faktiskt somna riktigt jäkla gött en stund, då drömde jag en sån där asverklig dröm där en räv och en utter fick en unge tillsammans intill en porlande bäck mitt mitt i en magisk skog, det var en himla fin dröm det. Efter en stund, mitt i den där fina drömmen haha, ringde den där godaste av vänner och väckte mig och efter att ha pratat med honom en stund fortsatte jag min dag. Det blev att köra in till byn för att handla lite osv och sedan blev det senfrukost (idag bestående av keso med jordgubbar, pistagenötter och valnötter) och sedan har jag mest varvat småstäd och sysslor (på söndagar står alltid bland annat krukväxtvård på schemat) med att bara ta det jäkligt lugnt under dagen.

Och! Jag körde även fina morgonträningen idag, lite försiktigt och lugnt då det är första träningen på ett tag efter ett antal veckor av Covid följt av min njurstensoperation osv, men jäklar vad obeskrivligt gött det kändes... åh, ni anar inte hur mycket jag har saknat det här, haha!🖤 Jag är ju en kompromisslös förespråkare av vila och våga vägra träning-person när jag är sjuk (och kan faktiskt bli lite väl orimligt upprörd om någon jag har när eller kär tränar när de är sjuka, av kärlek och omtanke då, både för att det kan vara direkt farligt att träna när man är sjuk men även för att träning vid exempelvis förklyning både kan göra att man blir sjukare men även förlänga sjukdomsförloppet ordentligt osv), men den här gången har det fan känts som orimligt lång jäkla tid, haha! Med det skrivet så har jag inte börjat träna för tidigt, jag känner mig äntligen som mig själv efter allt nu, jag ville egentligen mest bara ha det skrivet för att understryka hur viktigt det här är och även för att få uttrycka lite av min frustration över hur jäkla länge jag har fått tvångsvila nu, haha... 
Jag har inte mått bra alls den senaste tiden, jag har känt mig asdysreglerad och sönderstressad, haft ångest och varit ledsen över en massa jäkla skit osv, och det där att jag först hade Covid i flera veckor för att sedan opereras, ha asont och må dåligt över det i över en vecka efteråt och att därför hamna efter med måsten osv hjälpte inte riktigt den situationen... av alla dessa skäl och lite mer därtill kändes det som att jag hade världens mörkaste och tungaste moln hängade över mig på midsommarafton, och därför kunde jag inte förmå mig att sätta mig och skriva mitt traditionella magiska midsommarinlägg på kvällen. Jag försökte göra allt det där som jag känner är fint och viktigt på midsommarafton ändå, jag körde till sjön och tog mitt dopp vid gryningen, jag satt uppe på toppen av fallet och bara var en stund, jag åt midsommarlunch, band min blomsterkrans och närmare skymningen körde jag iväg till magiska skogen för min midsommarkvällsritual osv, det var ju bara det att det inte kändes fint, OK eller särskilt meningsfullt alls för att jag var astrött, icke passionerad och ledsen osv, vilket ledde till att jag kände hopplöshet och misslycka för att jag liksom inte kunde få midsommaren att kännas som den brukar, vilket senare ledde till att... ja men alla mina skäl att liksom känna mig ledsen och nedstämd just nu, som för övrigt är alldeles för många men som jag till vardags ändå ofta kan ''jobba runt'' och se att... det här kommer att bli bättre snart bara jag fortsätter osv, bara kändes alldeles för hopplöst och hårt osv. Med det skrivet så hade midsommaren sina asfina små stunder ändå... innan jag körde iväg till sjön före gryningen satte jag äntligen i min så saknade och älskade näsring igen (och än så länge verkar näsan faktiskt ha accepterat bytet från läkstav även om det kanske var lite tidigt med tanke på piercingdramat efter operationen som jag skrev om i mitt senaste inlägg), midsommarlunchen och min cheesecake med jordgubbar efteråt var naturligtvis asgod och närmare kvällen, innan min midsommarkvällsritual osv, blev det att vandra omkring lite i den magiska skogen med den där godaste av vänner och efteråt fick han äta lite midsommarmat i bilen osv innan vi tog farväl för kvällen.🖤

Efter midsommar bestämde jag mig iallafall för att ge mig själv ett par dagar då jag bara lät mig själv känna mig besviken och ledsen över allting och då jag inte fokuserade på krav och måsten osv, och de dagarna behövdes verkligen. Sedan ett par dagar tillbaka har jag iallafall gått vidare och börjat ta tag i allting och det känns så jäkla gött att bara köra på och ha grejer gjort. Mitt hem är i relativ ordning och städat och jag har rensat massor här hemma och skänkt en jäkla massa grejer till en secondhandbutik osv, jag har en del kvar att göra än men känner mig mest taggad på att ta tag i allt. Det har naturligtvis även blivit lite häng med den där godaste av vänner med, vi har bland annat varit till ett par sjöar och svalkat oss efter alldeles för jäkla asvarma dagar (och då har jag till och med vågat mig i vattnet bland folk vilket är... sällsynt, ni som känner mig vet att jag bara går i vattnet vid tider och tillfällen då ingen annan finns i närheten haha), vi har tittat färdigt på The stand (2020, som för övrigt är så jäkla bra) och även varit till stora stygga staden, secondhandat och kollat på mumingrejer (jag bara måste ha trogen sitt ursprung-burkarna, midsommarmuggen och tallriken och även den större kärleksmuggen så de ska läggas till på min inköpnings- och önskelista haha) osv.🖤 

Sedan senast har jag för övrigt faktiskt även dammat av Svarta faran (min kamera) och använt honom lite istället för bara telefonen, så i det här inlägget tänkte jag dela med mig av ett par riktiga foton. Jag tycker genuint att mina telefonfoton har en viss ''vardagscharm'' och älskar dem på sina sätt, men att fotografera ''på riktigt'' är ju en helt annan grej (som ju kräver en annan typ av baktanke och ''engagemang'', med rätt inställningar för olika miljöer och foton osv) som jag ju älskar sönder. Tyvärr så har det helt enkelt inte blivit av att fotografera med kameran på aslänge, så det har känts asfint att faktiskt använda honom lite nu den senaste tiden... jag känner verkligen att vi kan skapa magi tillsammans han och jag.🖤

Jag vet för övrigt inte om ni noterade det eller inte, men jag alltså skaffat bil igen.🖤 Det är naturligtvis en mycket fin svart gammal V70, och jag kallar honom Lille älsklingen II (fast till vardags kallas han bara ''Lille älsklingen'', ''II'' är tyst haha). Han är naturligtvis inte helt felfri och behöver lite kärlek osv med tanke på hans ålder, och bland annat höjdjusteringen på förarsätet bråkar vilket gör att jag måste sitta på ett par hårda kuddar för att ens se över ratten, det fick mig osökt att tänka på den där gången när jag som 15-åring pratade om körkort med Nicklas (en behandlingsassistent och min ''stödperson'' på ett behandlingshem jag bodde på då) och han sa att jag, som var lika kort då som jag är idag, skulle behöva sitta på en telefonkatalog för att ens se över ratten, haha! Jag ska iallafall snart ta tag i sätet, och hade gjort det tidigare om det inte vore för att det dök upp en lite lite större problem bara dagen efter att jag köpte honom. Detta visade sig i form av en lysande motorlampa (orange), ett meddelande om att sakta ner eller växla upp (körde i 70km/h i femman) och att jag i slutet av en ganska lång uppförsbacke kände att han liksom... hm, nej men han ''hoppade'' liksom fram lite och det kändes som att han höll på att tappa det lite, men när jag saktade ner lite och var förbi uppförsbacken så slockande lampan. Morgonen efter ringde jag en verkstad och bokade tid för en felsökning ändå, vilken visade en defekt tändspole, vilket jag kände mig rätt så jäkla lättad över då jag var orolig över att det skulle vara något värre. Den mekanikern sa iallafall att bilen var OK att köra tills tändspolen var bytt och att det inte var någon stress osv så jag körde hem igen för att planera tändspolebytet... men, alltså den bilresan var genuint en mardröm. Färden började OK men rätt så kort efter att jag kommit ut på den lilla landsvägen (som jag valde att köra på för att undvika allt för höga hastigheter, trots att mekanikern sa att det är OK att köra så sa ändå min magkänsla ifrån lite osv) så började lampan lysa igen, varpå jag saktade ner lite och kort därefter började han tappa kraft,  liksom ''hoppade'' fram och klarade inte av att köra i mer än typ 35-40km/h och i uppförsbackarna (som det tyvärr var väldigt många av på den där jäkla landsvägen) tappade han ännu mer kraft och fart. Väl hemma igen bestämde jag mig för att inte köra en jäkla meter till förrän tändspolen var löst och promenerade faktiskt till en närliggande verkstad för att rådfråga lite om saken, den mekanikern blev märkbart oglad över att han jag träffade tidigare under dagen sagt att det var OK att köra osv (för att en defekt tändspole kan leda till ett plötsligt stopp mitt i körning och en förstörd katalysator osv) och ett par dagar senare kunde jag lämna in Lille älskligen hos honom och han ordnade med ny tändspole osv, och sedan dess har han kört hur fint som helst. Ett par andra smågrejer som jag gärna vill ordna med mycket snart är att tona rutorna och fixa vindavisare fram osv, han skulle även verkligen behöva städas ordentligt invändigt (för det hade sannerligen inte den tidigare ägaren gjort på ett tag) och tvättas osv men det får vänta lite. Lille älsklingen (II) må redan ha stressat sönder mig vid ett antal tillfällen men han är hur fin som helst, vi kommer asbra överens osv så jag är glad och tacksam, och förhoppningsvis håller han i ett himla bra tag.🖤

Sättet jag blev av med min förra bil, Lille älsklingen (''den förste'' haha), och vad vi kan kalla ''efterskalvet'' osv, är ju för övrigt ett genuint trauma och någonting jag fortfarande är väldigt ledsen över osv, jag saknar honom och även fast det nu är lite över två år sedan han dog (läs: fick skrotas) så hade jag hans nyckel hängande på nyckelringen ända fram tills samma dag jag köpte den nya bilen (och jag kommer naturligtvis att spara nyckeln, kanske kommer den få ett eget litet fack i min småfackshylla) och jag har fortfarande kvar ett av hans fina gamla däck som dekoration i trädgården osv, haha... och jo, jag är medveten om att det inte alltid är så hälosamt att antropomorfisma för att det ju förstärker känslor av sorg osv när grejen exempelvis går sönder osv, men jag kan inte hjälpa det för sådan är jag osv, haha! Men iallafall, jag försöker väl tänka att... ja, jag vet inte, att det som hände egentligen inte berodde på mig och att jag liksom väljer att lita på människor. 

Och på tal om min förra bil, haha... efter tändspolebytet tänkte jag att jag behövde börja miljöträna Hugin i bilen igen (det gick asbra med förra bilen men nu har han faktiskt inte åkt bil sedan dess), letade efter hans bilbälte och kom då på att jäklar... ''stödet'' som Bror och jag själva byggde och hade i baksätet i förra bilen lyckades jag ju faktiskt rädda, så det hittade jag på vinden och blev asglad, det är himla charmigt, haha! Det är ett slags stöd som man liksom sätter stabilt mellan baksätet och passagerarsätet så att benutrymmet försvinner och han därmed både får lite mer liggplats men även inte kan råka glida ner där om man behöver bromsa eller liknande. Jag råkade även hitta Hugins gamle älsklingsräv som han alltid hade i bilen innan (tyvärr kan vi inte ha den framme hemma hursomhelst då han tycker om det lite för mycket och blir lite upprörd om katterna går på den osv haha).🖤 Så vi har kört lite bil- och miljöträning då vi antingen bara sitter i bilen och tar det lugnt en stund eller kör en liten liten bit. Han sköter sig hur fint som helst men är ju lite som sin mamma (mig alltså) och tycker att allt nytt är lite jobbigt och stressande osv, men han älskar iallafall sönder att hoppa in i bilen och är helt OK lugn vid körning (och blir bättre för varenda liten körning), och blir ju alltid glad över att få hänga med sin älsklingsräv när vi sätter oss i bilen, så det kommer gå finfint det här. Med det skrivet så känns det viktigt att tillägga att min tanke inte är att Hugin liksom ska bli en ''bilhund'' som åker med överallt hela tiden eller i onödan osv bara för att jag har bil igen (mitt oroliga mammahjärta är alldeles för medvetet om riskerna även om han har bälte på sig osv) och jag skulle heller aldrig få för mig att sätta mig i bilen med honom en varm sommardag (om det inte är ett nödfall), men det är ju ändå väldigt bra för honom om han är bekväm i bilen för just nödfall, veteirnärtider eller om jag faktiskt får för mig att han ska med på någon fin utflykt eller liknande någon gång.🖤 Och, jag har naturligtvis pillat ihop och beställt en ny ''! UNGAR I BIL !'' skylt till bilen och är obeskrivligt taggad på den, haha! Men det var allt för ikväll, allt gott sålänge.🖤

Men det var allt för ikväll, nu ska jag faktiskt sätta mig och börja planera en grej jag verkligen ser fram emot (inget som jag tror att någon annan kommer att förstå sig på men något som ändå är jäkligt betydande och stort för mig personligen, men mer om det om ett litet tag). Allt gott sålänge.🖤


En fin grå morgon på sjön 

Jag fick för övrigt oväntat sällskap i sjön med haha
Den här kalven var så fin att jag nästan dog på plats, kossor är vänner inte mat osv
Sommarnatt med Lille älsklingen och Hugins gamle älsklingsräv osv