Klockan 09:00 steg jag in i studion förut, och lite mer än två timmar senare var jag färdig. Det gjorde riktigt ont faktiskt... speciellt när han körde över ärren, och när han körde morrhåren med den vita färgen. Från stolen där jag satt hade jag utsikt ner till Hemmakväll's godishyllor (och jag råkar vara stamkund där haha), och vädret var alldeles underbart, det ösregnade och åskade lite då och då. När jag kom hem blev det att vila en stund, jag var verkligen astrött, så jag sov asgott i flera timmar. Sen blev jag plötsligt väckt av att det åskade och blixtrade som fan. Jäklar alltså, jag har aldrig varit med om något liknande, när det åskade skakade verkligen hela lägenheten, och det var så jäkla högt: alla ungar kom till sängen och gömde sig med mig, mys!🖤

Jag är i vilket fall som helst nöjd med tatueringen, den blev verkligen hur fin som helst, och det känns verkligen som han.🖤 Nu är den ganska mörk dock, och jäkligt röd och irriterad, men den kommer att ljusna en hel del när den har läkt färdigt, och trots att jag känner mig nöjd så tror jag för övrigt att jag kommer att vilja fixa till ögonen och morrhåren sen, men vi får se hur det ser ut när det har läkt.

Men, hur fin tatueringen än är, hur mycket jag än älskar den, hur nöjd jag än är, så gjorde det (läs: gör det) så ont i mig att liksom behöva göra det här för att honom med mig... jag blir så ledsen när jag tänker på det, när jag tänker på honom; jag önskar så att han kunde fått finnas kvar här med mig, att han kunde ha fått må bra. Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden. Idag är det 93 dagar sedan han fick somna in, och herregud vad jag saknar honom; jag kommer nog aldrig bli riktigt hel igen, han lämnade en stor tomhet efter sig i mitt hjärta. Han fattas mig så att det skär i bröstet; att få ha honom med mig under de 14 åren jag fick var den finaste gåvan livet här givit mig. Jag kommer aldrig att sluta sakna honom, det kommer aldrig någonsin komma en dag då jag inte tänker på honom. Min alldeles underbara, vackra och mest älskade pojk! Han var genom-god. Han var så fin. Hans höga kurrande var det mysigaste jag visste. Han var perfekt. Jag hoppas att han kan se det här, att han kan känna allt fint jag känner för honom, jag hoppas att han på något sätt får höra allt jag skriver till honom. Allra käraste du. Mamma älskar dig, mer än allt, alltid.🖤

För dig